'

hösten är på väg..
löven börjar vissna.
precis som jag.
jag faller som löven på träden.
och det kyliga draget i mitt tomma hjärta tar död på mig inifrån.
jag tynar bort och snart är jag tom.
träden kommer snart stå kala och fula ute på ängarna.
jag faller som löven på träden.
och denna gången.
vill jag inte ta mig upp igen.
låt mig ligga kvar och tyna bort.
låt mig göra mitt eget avslut.
min livslåga blåstes bort med vinden.
snart står jag där ensam.
tårarna rinner och jag bryr mig inte om att torka upp dem.
livet är en gåta.
men för mig?
är livet som ett visset jävla träd.
obetydligt. hemskt. förskräckligt fult..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0