depression.

jävla liv.
jag blir så trött.
dagen var ett rent helvete.
usch.. melina mådde så dåligt.
hon grät flera ggr. och jag kunde själv inte hålla tillbaka då.
hjärtat jag älskar dig.
när hon sedan åkte hem.
då fucking bröt jag ihop..
jag låste in mig på toaletten och trodde jag skulle kvävas.
fan.
ååh.. jag hatar dig.
fan jag hatar mig.
jag älskar dig
jag hatar dig.
åååh..
jag vet inte vad jag ska göra.
dessutom.
har jag kämpat hela mitt liv.
för att få höra dom orden.
uppväxten i grannhuset tar kål på mig.
jag ville känna er.
det gjorde jag knappt..
om jag tänker efter.
jag visste att ni var dem.
men mkt mer än såå.. nej.
jag har alltid vetat hur starkt ett familjeband kan vara.
för min bror ?
är den bästa som finns.
.. ni skulle bara veta .
vilket ljus ni väckte igår.
ni gav mig sann glädje.
jag visste inte vart jag skulle ta vägen.
de orden ..
tack.
tack mamma.
tack pappa.
tårarna fuktar mina ögon varje gång jag tänker på er.
glädjen inom mig.
är äkta.
nu är den det.
tack.
det är så mkt fel på mitt liv just nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
jag blir arg på allt. gråter över vad som helst.
jag har en sådan ångest.. hela tiden.
men dom orden väckte en sådan glädje.
-
men trots dem?
jag hatar dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0