epilepsi.

hade ännu ett anfall idag..
ewelina sa att jag bara stupa. att jag bara låg där med tom blick och andades inte..
hon var helt upprörd..
och nu är där ännu mer nya ansikten runt omkring mej när jag vaknar . nya nyfikna blickar som stint letar efter saker att berätta.
.. vissa säger att det är för jobbigt att titta på.
vissa börjar till och med gråta ibland.
några gånger har det faktiskt varit jag som får trösta.
torka tårar och säga att "allt är bra. jag mår fint.. förlåt."
men tänk er själva..
varje gång ett anfall är påväg.
jag känner yrseln smyga sej på från tidigt stadium.
men yrseln har blivit min vän med åren.
.. ungefär tre sekunder innan jag trillar blir jag svag. väldigt svag.. jag känner hur blicken dimmar.
samtidigt känns det som om hela världen snurrar och jag kan inte tänka klart.
sen kommer smärtan.
den går som en våg.. ändå från tårna.
den rör sej sakta upp och med en obehaglig känsla brukar jag inte hinna mer än att ta tag i personen närmast mej innan smärtan når huvudet och smäller..
när huvudet klarnar från det onda har jag ingen kontroll över min kropp.
det är ungefär som att stå i ett svart oändligt mörker och bara stirra.
fast det obehagliga pirrandet får det att kännas som om jag ska kvävas där i mörkret.
ibland är det helt tomt..
ibland hör jag ljud från långt borta.
röster.
låga mumlanden..
sakta känner jag hur jag får kraften tillbaka.
i början känner jag mest hur det sticker i fingrar.. sen händer och fötter. efter det brukar det gå rätt fort.
kraften är tillbaka då. men jag är otroligt svag i hela kroppen.. huvudet dunkar.
jag darrar.. mest av obehag. när personerna runt omkring mej märker att jag är vaken igen blir det kaos.
.. kanske överdriver jag.. fast kanske inte.
ibland kan jag inte hjälpa att gråta. ibland orkar jag inte ens bry mej om det..
ibland blir jag aggresiv och otålig. ibland vill jag bara ligga kvar och lsuta finnas...
-
efteråt bara höll hon om mej och jag hörde hur ljudet av fötter avlägsnas och snart är det bara vi sju kvar och ulla-kerstin som står lutad över mej.
känslorna var väldigt blandade om hur jag skulle reagera..
jag ville nog egentligen bara krama någon och bara hålla kvar.
men det kändes fel..
dom vill ju alltid ha så mkt information..
jag fattar det inte.
har dom dåligt minne ?
eller vad är det frågan om.
jag hoppas sanningsenligt att min kropp ska ta upp den här medicinen på rätt sätt snart.
för jag pallar inte.

Kommentarer
Postat av: Anna - Ensamstående mamma, hundägare & stolt vegetarian.

Nej, men vad läskigt med epilepsi. Vad du är stark som orkar med det, och faktskt så öppet vågar beskriva hur det känns. Jag hoppas också att din kropp börjar ta upp medicinen, och att du kan få riktig hjälp med det. Kämpa på!

2010-08-18 @ 00:14:40
URL: http://egopix.blogg.se/firsttimeuser/
Postat av: www.diiamanteen.bloggagratis.se

har oxo liknande problem :(

Men vi skulle ta reda på va de va, så läkarna kolla, o nu tror dom att jag har en hjärntumör...



hoppas de kommer gå bättre för dig :)<333 puss

2010-08-18 @ 13:21:23
Postat av: Angelica

Hej! Jag vet exakt hur du känner dig. Jag fick epilepsi för ca 3år sedan. Jag har fått medicinering. Lamotrigin heter den. Jag får stora anfall och trillar ihopa, blir medvetslös och krampar. Jag har inger som helst känningar innan jag fåt mina anfall, utan jag bara trillar ihopa. Hoppas allt gått bra med din medicinering och att du kommer kunna fortsätta ett liv utan anfall med hjälp av medicinen. Jag själv har varit anfallsfri i snart 1år. Mvh: Angelica

2010-08-24 @ 16:51:53
Postat av: Linda Green

Hoppas verkligen att det blir bättre, och att du senare kommer att slippa dom där anfallen! Ha det bra! <3

2010-08-27 @ 08:03:21
URL: http://lindaagreen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0