'

varför finns det så många skärmar att gömma sig bakom?
men inga fönster som speglar den du verkligen är.. ?
-
att gömma sig bakom det oändliga skyddet som internetet typiskt nog ger en är bara sorgligt.
att trycka ner folk för att de är sig själva, eller bara vill andra saker än du själv.
jag önskade att alla bara kunde lämna rädslan för att vara ensam som gör att man trycker ner andra..
jag önskade att man bara kunde hitta spegeln där du kan se dig själv. se vart du gick snett.
jag önskar att man kan få en ny chans.

visa mig en spegelbild av den jag en gång trodde jag var.

Se på mig, jag kan aldrig bli så perfekt och fin som de nog vill ha mig.
Se på mig, aldrig lär jag mig det där..
Jag förstår, kan bara vara just den jag är, men det räcker inte här..

du måste satsa för att leva upp till alla förväntningar.

du måste satsa för att kunna förlora.
men du kan inte vinna om du inte satsar.
satsa på ditt liv, för det är det enda som betyder något.

...

can you ever really forgive, if you can't forget?
i sure do hope so..


patetisk är vad jag är.

även om ordet inte var menat åt mig..
träffade det mitt i prick.
the truth hurts they say,
minst sagt.
.. jag är över detta.
den malin jag kände, skulle inte göra såhär mot sig själv.
det är förnedrande.
det är dags att öppna ett nytt kapitel i mitt liv.
det är dags att lyfta blicken och börja leva i nuet.
trött på att leva i det förflutna.
.. that fling was already gone. '

framtidsångest.

okejj.. vaknade imorse och kände mig allmänt illamående och huvudvärk. kanske allt freakin' tänkande.
så det blev att stanna hemma för min del.
då bestämde jag mig för att planera lite över min framtid.
.. fick förresten reda på igår i skolan att betygen ska ändras till höst terminen när vi börjar nian.
vi ska få bokstävs betyg, A B C D E & F som underkänd.
men inom ämnen som SO där man har flera ämnen måste man ha A i alla fyra ämnen för att SO som helhet ska klassas som A även om man skulle få A i tre ämnen av fyra kan dom bara sätta C på betyget.
eftersom A är typ MVG, B är VG+, C är VG, D är G+, E är G och F - IG .
och man kan inte sätta VG+ på ett betyg, därför får man inte mer än C på betyget, även om man fått typ tre av fyra A inom ämnet..
samma sak gäller för D, det kan dom inte heller sätta på betyget heller eftersom det är G+. och plus betyg får man inte sätta på ett betyg av något jäävla korkad anledning.. då får man ett E... och BLABLABLAAAAA.. jävla fuckin' BULLSHIT, jag HATAR skolan.
ångest är fan en underdrift för hur jag känner mig just nu.
eftersom jag vill in på Kulturama gymnasium i stockholm, måste man ha minst 200 poäng där, MINST. plus auditionen som man måste ställa sig på scen framför dom och kriterierna där är :
* bemästra ett instrument i sig själv, så avancerat man kan.
* bemästra sång och dessutom ha jaa.. talang ju ?
* spela samtidigt som man sjunger .
och jag FLIPPAR ur.
jag har bara 175 poäng än så länge och jag hade ändå ganska hyfsade betyg för att vara det första jag fått..
5 G , 7 VG, 1 MVG.
och jag fick ändå bara 175 poäng! iof så har jag ju inte bild, geografi, religion, kemi och teknik.. men ändå!
och förutom det är min framtid rätt skakig, eftersom jag måste hitta en bostad där uppe i stockholm, hyfsat nära skolan, och bara att hitta boende där uppe är svårt nog. sedan måste jag fixa ekonomin. när ett boende MINST kostar 1000 i månaden, för en etta. det är nästan hela mitt barnbidrag. ?
iof har mamma och pappa sagt att dom kan betala hyran plus att man kan få vissa bidrag om man ansöker i tid osv. men sen är det räkningar ? mat ? och klääder ?
jag är jäävligt nervös. jag får snart paniik alltså. FAN också !

.

vän

hur hamnade jag här igen. ?

jag är en idiot.
att jag ens har kvar min tro..
mamma hade fan rätt hela tiden.

.

ibland hade det varit skönt att kunna prata med någon som inte kände dig.
.. känns som ett bollspel. ingen kan stå still. ingen stannar kvar på sin plats. alla bytar sidor.
jag drömmer om att kunna ha en vän som faktiskt är min.
... jag behöver tryggheten.
nu är det som en tävling, alla kämpar vi för att vara vinna platsen bredvid.
jag kämpar för vännen.

tryin to run.

någon sa till mig att varje gång vi skriver en berättelse. har den alltid en innebörd baserat på någonting vi bär på, antingen någonting vi varit med om, vi vill vara med om eller något vi bävar för.
vad som helst. men där finns alltid drag i berättelsen från personen som skrivit den.
~
" Ångan smeker min hud och trycker mjukt över min kropp. Det är tungt att andas. Men jag visste att det inte var ångan som gav mig rysningar. Tankarna borrar hål i mitt huvud.
vad var det som hände ?
var allt verkligen mitt fel ?
ja.. innerst inne visste jag det.
smaken av misslyckande som låg och tryckte på tungan gjorde mig äcklad och jag skakade på huvudet i ett försök att bli av med det. grimaserar när håret klibbar fast i ansiktet på mig, vått av svett, illaluktande och krälande. det kryper i kroppan på mig och den unkna doften som fyllt rummet ger mig klökningar. snabbt reser jag mig och stampade över det fuktiga trägolvet. dörren knastrar när jag öppnar den och stiger ut, ångan rusar ut som i galopp, försöker den också fly undan sin verklighet ?
med en förtvivlad rynka i pannan ställer jag mig under duschen, försöker desperat skölja bort smärtan. men saknaden och tomheten har redan borrat sig in i mig. jag känner en skälvande känsla av svaghet skölja över mig tillsammans med det frysande vattnet stickande över huden.
verkligheten ryckte i dörren till mitt hjärta.
även fast det var du som sa farväl.
var det jag som lämnade dig kvar...
smaken av misslyckande kväver mig ännu en gång.
tårarna bränner trots det iskalla vattnet.
låset i dörren till mitt hjärta är inte starkt nog. verkligheten biter hårt.
smärtan lär aldrig lämna mig.
misslyckandet är nu en del av mig. "

anxiety.

i can't handle the pain.
it's hard to breath.
i'm praying to my god.
- take me away.
please..

där ingen ser.

Innanför i mitt inre där ingen ser, möter jag den
person jag en gång var,
jag går framåt på skakiga ben . Ser din blick och våra
själar ler
vi har båda varit där. Vi går vidare och skriver ett nytt
kapitel, om de glömda
barn som finns kvar i vårt inre.
Innanför i mitt inre där ingen ser, möter jag den
person jag en gång var,
jag går framåt på skakiga ben . Ser din blick och våra
själar ler
vi har båda varit där. Vi går vidare och skriver ett nytt
kapitel, om de glömda
barn som finns kvar i vårt inre.

i could never find the words to say.

jag gjorde också misstag.
& jag lärde av dem.
lärde mig att ingenting varar för evigt,
och att en situation kan förändras på bara tre sekunder.
jag gjorde misstag.
och jag kan inte ta dem tillbaka.
men jag ger så många chanser..
förtjänar inte jag också det ?

find the will '

jag lovade mig själv att jag aldrig skulle såra.
lovade mig själv att jag aldrig skulle skada.
jag lovade mig själv att vara en bra vän.
~ i've let you down.

you make me forget how to breath.

.

it hurts when i smile.

it hurts when i smile, it hurts when i laugh.
it hurts when i cry, it hurts when i scream.
it hurts to ignore, it hurts to not.
it hurts to be, it hurts not to be.
~sometimes i wish for it to change.

smile.

You´re better then the best
I´m lucky just to linger in your life
Cooler then the flip side of my pillow that´s right
Completely unaware
Nothing can compare to where you send me
Lets me know that it´s ok yeah it´s ok
And the moments when my good times start to fade
You make me smile like the sun
Fall out of bed
Sing like a bird
Dizzy in my head
Spin like a record
Crazy on a Sunday night
You make me dance like a fool
Forget how to breathe
Shine like gold
Buzz like a bee
Just the thought of you can drive me wild
you make me smile

vill jag sova, elr vill jag inte sova, vill jag sova, elr vill jag..

jag vill sova, för att jag är så SATANS trött.
men jag vill inte sova för jag hatar att vakna lika trött.
drömmarna tär på kroppen.
att vakna gråtandes, är inte normalt.
att aldrig sova igenom en hel natt, är inte normalt.
jag saknar mitt liv.

to feel, and to be replaced. there's a big difference..

orden klöser och river inuti mig.
tårarna svider och det gör ont att andas.
jag har gått genom tiden med en övertygelse.
att jag satt något spår som har haft betydelse.
men nu vet jag.
att min verklighet inte är verklighet.
och alla ord som sagts följde med dig ut när jag smällde igen dörren till mitt hjärta i ren förtvivlan.
nu är allting sönderrivet och uppeldat. varje litet ord. 
ingenting finns kvar. 
snart ingenting av mig iheller. 
hela jag skakar av obehag. 
det känns som att ätas upp inifrån.
verkligheten tuggar sönder mitt hjärta. 
det gör ont.. ända ut i tårna. 
att veta hur snabbt det gick.
2 månader, 5 dagar.
patetisk är jag.
räknar varenda dag.
varenda dag.. och undrar varför smärtan aldrig avtar..
.. jag har vetat det ett tag nu.
jag är glad för din skull. hoppas du blir lycklig.
men innerst inne.. tar smärtan all kraft ifrån mig.
på nätterna, när depressionen alltid är som värst.
sitter jag och blickar tillbaka på den tid som gav mig liv.
jag drömmer om att aldrig vakna.
och hoppas på att slippa veta verkligheten.
nu sitter jag här igen.
drömmer mig bort till tiden som gav mig liv.
men jag vet.. att den här gången, måste jag.. med all kraft jag har kvar..
möta verkligheten.

att känna sig ersatt, är den läskigaste känslan som finns.

Jag tittade efter honom. Vägen där han gått tycktes ligga i mörker trots att solen sken.
jag står vid ett vägskäl så skrikande att jag skulle kunna svära på att det står skrivet på himlen ovanför mig där jag står i gräset med frosten mellan tårna.
trots de gråa molnen och regnet som piskar mig i ansiktet ser jag det. så tydligt.. 
jag känner mig tvingad att välja, så stel i hela kroppen av kölden som biter tag i mig.
- fortsätt dö inombords.
- börja om..
jag vågar inte..

Tidigare inlägg
RSS 2.0