tryin to run.

någon sa till mig att varje gång vi skriver en berättelse. har den alltid en innebörd baserat på någonting vi bär på, antingen någonting vi varit med om, vi vill vara med om eller något vi bävar för.
vad som helst. men där finns alltid drag i berättelsen från personen som skrivit den.
~
" Ångan smeker min hud och trycker mjukt över min kropp. Det är tungt att andas. Men jag visste att det inte var ångan som gav mig rysningar. Tankarna borrar hål i mitt huvud.
vad var det som hände ?
var allt verkligen mitt fel ?
ja.. innerst inne visste jag det.
smaken av misslyckande som låg och tryckte på tungan gjorde mig äcklad och jag skakade på huvudet i ett försök att bli av med det. grimaserar när håret klibbar fast i ansiktet på mig, vått av svett, illaluktande och krälande. det kryper i kroppan på mig och den unkna doften som fyllt rummet ger mig klökningar. snabbt reser jag mig och stampade över det fuktiga trägolvet. dörren knastrar när jag öppnar den och stiger ut, ångan rusar ut som i galopp, försöker den också fly undan sin verklighet ?
med en förtvivlad rynka i pannan ställer jag mig under duschen, försöker desperat skölja bort smärtan. men saknaden och tomheten har redan borrat sig in i mig. jag känner en skälvande känsla av svaghet skölja över mig tillsammans med det frysande vattnet stickande över huden.
verkligheten ryckte i dörren till mitt hjärta.
även fast det var du som sa farväl.
var det jag som lämnade dig kvar...
smaken av misslyckande kväver mig ännu en gång.
tårarna bränner trots det iskalla vattnet.
låset i dörren till mitt hjärta är inte starkt nog. verkligheten biter hårt.
smärtan lär aldrig lämna mig.
misslyckandet är nu en del av mig. "

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0